Alla som läst Karin Janssons populära blogg Karins konstgrepp vet att hon har en skön och ibland annorlunda inställning till livets utmaningar. Oavsett om det handlar om att smycka en utdragen visdomstand med paljetter, diskutera hängbröst eller posera med katter, så pendlar inläggen mellan fniss och seriositet.

Hennes inställning till att få saker gjort är lika chosefri.

- Antingen så gillar man att göra så saker – eller så gillar man det inte. Och då är det lika bra att tvinga sig göra de tråkiga sakerna så snabbt som möjligt. Jag arbetar bäst under självbestraffning, förklarar Karin krasst. Och skrattar sen till.

Lustfyllt eller urtrist

För Karin Jansson finns det två olika typer av arbete. Det lustfyllda kreativa arbetet (hon gör bland annat smycken, kläder och grafisk design) – och resten, det jobb som bara ska göras. Uppgifter som ska betas av, förutbestämda mål som inte har något relativt i sig tycker Karin är urtrist och vill därför att det ska gå så snabbt som möjligt.

Då hittar hon på små utmaningar till sig själv. Som att sätta samma dåliga låt på repeat om och om igen, ett mantra som piskar på. Som att sitta obekvämt, eller inte ta på sig byxor eller sockar om hon fryser. Eller att inte få äta mat förrän hon jobbat klart.

Självplågeri förkortar eländet

- Jag straffar mig själv med att inte ha det bra under de tråkiga uppgifterna. Det är en väldigt effektiv metod. Saker blir gjort och det blir gjort snabbt. Ju snabbare jag är klar desto snabbare slipper jag ju eländet!

Motsatsen inträffar när Karin gör det hon tycker är roligast, som att skapa med händerna. Då hamnar hon ofta i morgonrock i soffan framför TV:n, kreerar samtidigt som hon ser roliga program, kokar kaffe och tar pauser, surfar lite på datorn och tittar ut genom fönstret.

- Det är lyxarbete för mig.

Finns det inte risk att man bara väljer det roliga och skjuter det tråkiga framför sig?
- Jag vill helst göra det roliga och men då måste jag göra det som känns motigt först. Som att ge sig själv en örfil och säga att nu ska vi göra det här. Det är bara att bita ihop och göra, fast det är skittråkigt. Man kan inte dra ut på saker. Men jag väljer också bort mycket som är tråkigt ur mitt liv.

Har du några tips till andra?
- Ibland ska man kanske inte känna efter för mycket, utan bara göra. Livet är ju inte lustfyllt jämt. Det finns ju mycket som är tråkigt, jobbigt och orättvist då får man hitta sätt att hantera det.

Hur påverkar det här din relation till sambon?
Haha, jag blir ganska aggressiv mot omgivningen när jag är frustrerad. Då håller han sig undan. Men det kan vara ganska bra att vara arbetselak, då blir man mer effektiv. När jag blir sådär vill jag inte ha input från andra, jag har stor tilltro till mig själv och att jag ska fixa det.

Liknande metoder på jobbet

Till vardags är Karin Jansson verksamhetsutvecklare på studieförbundet Sensus. Där kan hon förstås inte jobba utan byxor när det blir tråkigt, men använder sig av samma utmaningar.

- Jag kör samma metoder på jobbet, men inte i samma utsträckning. Där kan det till exempel handla om att jag inte får gå och kissa förrän jag gjort det tråkiga som ska göras. Men är det något roligt så kan jag unna mig att gå och kissa, sitta och fundera, för att i stället dra ut på det hela och njuta mer.

Om Karin Jansson

Sysslar med: konsthantverkare, bloggare, verksamhetsutvecklare på Sensus studieförbund i Umeå.
Går igång på: att få skapa.
Avskyr: uppgifter som är förutbestämda.
Drömmer om: dagen då djur frivilligt tar på sig roliga mössor.
Bra på: det mesta
Dålig på: såga med motorsåg.
Bästa tips för att vara produktiv: våga säga nej, och ha roligt!

”Du kan gärna börja med att fundera på vad du kan göra för att inte få så många mejl till att börja med.” brukar vara mitt första svar.

Orka med

PS: Såhär gjorde fembarnsmamman och entreprenören Sara Bohlin, när hon till slut kom till en punkt då hon insåg att hon inte kunde fixa allt.

— — — —

Gillar du den här sortens texter? Signa upp för Effektbreven i spalten här till höger och få regelbundna utskick om effektivitet, produktivitet och att leva det liv man liv leva.

Vi vet vanligtvis i tanken vad vi ska göra för att må bra -  men ändå agerar vi inte i linje med det. Hur kan vi bli mer aktivt agerande i verkligheten? En metod/förhållningssätt som är enkel och som relativt snabbt ger effekt är Mindfulness – att vara medvetet närvarande. I Norge kallas det för uppmärksamhetsträning, vilket jag tycker är ett bra ord.

Vi går ofta omkring i någon sorts ”bubbla” med fokus inne i våra egna huvuden och tankar. Vi tänker runt 40 000 tankar per dag, och är inte så närvarande i det som sker runt omkring oss här och nu denna sekund. Ibland kanske vi tom flyr in i tanken, där vi kan kontrollera och styra. Vi är heller inte så medvetna om vårt beteende och hur/vad vi tänker.

Tänka kommer vi alltid att göra – men vi kan träna oss i att inte fastna i tankarna.

Att använda Mindfulness i sitt liv innebär en kontinuerlig träning och användning av metoden. Det man tränar och använder är sittande meditation, kroppsscanning, enklare yoga och vardagsövningar. Syftet är att bli vaken, alert, medveten och vara (ta vara på) precis i den sekunden som är just nu utan att fastna i tankar om det som har varit (ältande) eller framtiden (oro).

Jag brukar säga att man använder sin energi och kraft precis där och när det behövs, med alla sina sinnen, istället för att slösa den på onödigt ältande och oro, i tanken.

Effekten för mig är att jag sover bättre, har lättare för att slappna av, känner mycket mindre oro och stress, har lättare för att släppa saker som jag inte kan påverka och att jag känner igen mina (kroppens) signaler tidigare. När jag till exempel börjar köra för hårt med mig själv så känner jag av min nacke som blir spänd och ond och jag kan då välja att agera annorlunda än att bara fortsätta köra på. Det handlar mycket om att bli varse om sitt eget beteende och tankar och att göra ett eget medvetet val istället för att låta autopiloten gå på och göra som vi alltid gör.

Tips på 5 enkla vardagsövningar för att bli mer närvarande

1. I duschen: när du duschar så fokuserar du på din kropp och låter hjärnan vila. Du känner hur värmen är, är det för varmt/kallt, du känner doften av schampot och duschtvålen. Du känner efter hur det känns att tvätta håret, skillnaden på hårets struktur och hudens. Så fort en tanke dyker upp (vilket det alltid gör) så låt den bara passera förbi, som ett moln, fastna inte i tanken utan ta dig varligt tillbaka till kroppen.
2. När du förflyttar dig mellan två platser: gå långsamt och titta på allt du går förbi, som om du såg det du ser för första gången; lyssna, känn dofter, känn efter vilken känsla du får.
3. När du lagar mat: använd alla dina sinnen, titta på alla vackra färger och former, känn doften som sprider sig, smaka av och fokusera på smaklökarna, känn till exempel skillnaden på att skära i en köttbit jämfört med att skära en paprika.
4. När du lyssnar på musik: lyssna extra noga på alla musikinstrument, de fina övergångarna, känslan du får, lyssna mer detaljerat  – du hittar säkert något nytt i musiken som du inte har hört tidigare. Vad får du för känsla, hur reagerar kroppen, kan du se bilder, känna doft?
5. När du står i kö till exempelvis kassan i mataffären: ta chansen till en stilla stund, titta, lyssna, försök att inte värdera (som vilken snygg/ful frisyr och likande) utan bara observera, neutralt. Iaktta även hur din egen kropp känns; spänd/avslappnad, varm/kall.

Lycka till!

/Britta Lundkvist, personalvetare, coach, utbildare/föreläsare och Mindfulnessinstruktör i Addhuman.se.

Foto: rales, stock.xchng

Vill du ha mer inspiration och fler exklusiva tips kring hur du kan få en enklare vardag och ändå mer gjort, välkommen att ta del av Effektbreven! Skriv in din mejladress i rutan i högerspalt.

Fler Mindfulnessövningar

Kom ihåg att andas också!

Det började med en Facebookuppdatering som fångade min uppmärksamhet. Sara Bohlin och hennes man Magnus hade nyligen fått tvillingar och skrev om sin frustration, men också om alla de saker som man hinner med i vardagen när man tror att man inte hinner något:

Kände sig värdelös

Inlägget blev uppskattat av många, och Sara berättar om bakgrunden till varför hon skrev som hon skrev.

- Jag hade gått och haft dåligt samvete ganska länge. Jag kände mig värdelös och tyckte att jag inte klarade av att ro saker i land. Det var som att simma under ytan och kippa efter luft. Jag tyckte inte att jag lyckades med någonting.

Skönt att se resultatet

För att möta de här negativa tankarna satte sig Sara och maken ner och summerade vad som trots allt blivit gjort på en vecka.

- Det var så himla skönt att se det där, vad vi faktiskt hade åstadkommit, och ändå haft tid att göra andra saker som inte var med på listan. Det var skönt att inse att vi är ganska effektiva i alla fall. Att jag gör bra ifrån mig.

Sara och Magnus har fortsatt att regelbundet summera vad som hänt under veckan som gått, för att kunna ge sig själva och varandra beröm och känna ”Oj vad vi varit duktiga ändå!”

Tycker om att ha fullt upp

Sara och Magnus Bohlin har fem barn mellan fyra månader och 12 år och driver tre företag. De gillar att jobba hårt och smider planer på nya affärsprojekt så snart de får chansen – samtidigt som hemmet alltid står öppet för släkt och vänner.

- För mig är det naturligt. Någonstans tycker vi om att ha häcken full, annars skulle vi aldrig satt oss i den här situationen. En del tycker att vi är helt galna, men vi gillar att hela tiden sträva efter annat.

Vad drömmer du om, vad vill du uppnå?
- Det har ändrats med åren. Just nu är mitt mål att vara en bra förälder och kunna möta mina barn på ett bra sätt. Jag vill inte höra senare att ”du hade ju aldrig tid mamma, du jobbade ju bara.” Jag vill kunna jobba så mycket som jag vill och samtidigt vara en bra förälder.

Hur gör man det?
- Man sätter sig själv åt sidan ganska mycket – man får inte vara så egotrippad kring sin tid till exempel. Och samtidigt lyssna till sina egna behov, och ta mikropauser som vissa kvällar borta med vänner. Det är en balansgång, man får ständigt mäta av: Vem har störst behov just nu?

- Men det behöver inte vara så avancerat, att ta sig tid att vara en liten stund med varje barn varje dag, att lyssna, spela spel eller kolla in nya iPhonen. Jag tror det viktigaste är att inte vara någon annanstans i tanken. Man når ju aldrig fram, men vi gör vårt bästa.

Varför tror du att vi så ofta känner oss otillräckliga?
- Jag kan bara tala utifrån egna erfarenheter, men jag tror att vi kvinnor dömer oss själva utifrån hur duktiga vi är. Hur mycket vi jobbat, hur fint det är hemma, hur mycket bakverk som ligger i frysen. Vi har ofta en lång lista på saker som ska göras, som aldrig hinns med.

- Vi jämför oss med andra som tycks hinna mycket mer, lyckas med mer – även om de kanske har helt andra förutsättningar. Det är ju ingen annan som talar om för oss att vi är dåliga om vi inte hinner vara bäst på allt eller ha perfekt hemma när det kommer gäster. Det är ju jag själv som ställer höga krav på mig själv. Det är hela tiden ens egna förväntningar som man brottas mot.

Viktig vändning

Sara Bohlin berättar att hon alltid haft höga krav på sig själv, redan när de hade endast ett barn var det som att tiden aldrig räckte till. Hon kände sig alltid otillräcklig. Men nu har hon tänkt om – och ändrat sitt förhållningssätt. Vändningen kom när hon väntade tvillingarna; kroppen var otymplig, vätskefylld och hon hade svårt att röra sig.

- Jag kom till en punkt där jag insåg att jag inte kan fixa allt, att jag måste släppa efter någonstans. Vad är viktigast – att vara en bra mamma eller att ha perfekt hemma? Så jag släppte på min tidigare så viktiga fasad och gjorde något helt nytt: jag ringde en städfirma och bad dem komma och storstäda. Men åh vad det tog emot, det var jättejobbigt!

Svårast att be om hjälp

Att be om hjälp på olika sätt tog emot ”vansinnigt mycket” för Sara i början. Som att anlita en städfirma en gång i månaden som skulle se deras privata röra (hennes man nästan fick hålla fast henne för att hon inte skulle dammsuga under sängen innan de kom den där första gången). Eller att säga ja när kompisar frågar om de ska hjälpa till med tvätten eller diska undan efter fikat.

- Jag har börjat göra det nu – och verkligen tagit emot och uppskattat hjälpen! Det har hjälpt mig vara mer tacksam och ödmjuk. Det känns inte som att jag misslyckats, utan att jag vuxit. Att jag är modig som hellre prioriterar annat i livet, som att svara på mejl eller läsa den där boken för barnen. Det låter kanske jätteknäppt men jag känner mig verkligen stolt – eftersom det varit så svårt beslut att fatta, att släppa på den där perfekta fasaden.

Vad tar du med dig från den här perioden?
- Det jag tar med mig mest av allt är att saker inte behöver göras på mitt sätt.

Sara berättar att hon och Magnus tidigare delat upp familjearbetet: Sara hade hand om det mesta inomhus, Magnus fixade det mesta utomhus. När Sara inte längre orkade; började Magnus hjälpa till mer i hemmet. Men han gjorde hushållssysslorna på ett annat sätt än sin fru. Muggarna ställdes i ”fel” ordning i skåpet, han dammsugade på ett annat sätt och vek inte tröjorna som Sara gjort.

Stark förändring

- Det var jättesvårt i början. En gång stängde in mig på toaletten och grät för att det inte såg ut i garderoben som jag ville. Det låter ju jättefånigt nu såhär efteråt, men det var så stark förändring för mig. Men jag insåg ju sen att det viktigaste var att målet ju var nått – att få undan tvätten. Även om det inte var på det sätt jag brukade göra.

- Det här var en jättenyttig läropenning, säger hon med eftertryck. Att kunna släppa på mina gamla principer.  Det har varit den absolut jobbigaste fasen – och mest befriande effekten efteråt!

FAKTARUTA SARA BOHLIN

Jobbar med: Driver tillsammans med maken tre företag. Bohlins (byggbranschen med 15 anställda runtom i landet), Norrskensudden (hyr ut hus på familjens gård) och Övervåningar (fastigheter).

Familj: Maken Magnus, barnen Josef 12, Jakob 10, Julia 5 år och tvillingarna Alice och Alva, 4 månader.

Viktigaste knepen för att få saker gjort:
1) Prioritera. Förut skrev jag långa listor på vad jag ska göra. Nu börjar jag i stället varje vecka med frågan: vad är det absolut viktigaste att göra den här veckan? Så börjar jag med det – även om det är små, tråkiga saker.
2) Acceptera att saker inte alltid behöver göras på mitt sätt.

Förebild: Min farmor Eleonora. Hon fostrade åtta barn, hade ett välkomnande hem och talade alltid gott om andra människor.

Gillar: galna idéer och att umgås med vänner.

Skulle vilja vara bra på: att spela gitarr

Text: Jenny Eklund
Foto: Saras privata

Ett smart och effektivt sätt att marknadsföra en verksamhet, där det snarare handlar om att lyfta fram en livsstil än specifika produkter. Uppenbarligen går det hem hos många, med tanke på den virala spridning både texten och videon fått.

Marknadsföringsgurun Seth Godin pratar också mycket om att det är viktigt för varje verksamhet att ha ett manifest, en mission som människor kan välja att ansluta sig till (eller inte).

Hur skulle ditt manifest se ut, om du hade något?

Jag har skrivit listor för allt viktigt som ska göras. Jag har testat de flesta online-tjänster och mobila appar som finns för ändamålet. Jag har mejlbombat mig själv med saker jag måste fixa och ordnat med mappar och påminnelser i mejlprogrammet. Jag har använt lappar och anteckningsblock i olika system och en gång i tiden spaltade jag till och med upp listorna med olika färgpennor i kalendern (då när den var på papper), enligt uttänkta kategorier.

Jag har testat metoden att skriva upp vad jag ska göra nästa dag, som en mental förberedelse. Jag också provat att i stället skriva ner allt jag vill och måste här och nu – för att få bort det från tankarna. Jag har givetvis också använt mig av motsatsen – att prioritera listorna i viktighetsordning.

Så vilket system har funkat bäst?

I ärlighetens namn: inget.

Jag är numera av den uppfattningen att dagliga att-göra-listor inte hjälper mig särskilt mycket. Ofta kan de till och med försvåra min tillvaro, och jag ska strax förklara hur.

Men först, en liten bakgrund: jag har inte svårt att få saker och ting gjorda. Tvärt om. Jag startar ständigt nya satsningar, genomför idéer, når på ett eller annat sätt de mål jag sätter upp och omgivningen brukar tycka att det antingen är inspirerande eller irriterande (tänker bland annat på begreppet ”duktig flicka” som idag nästan blivit ett allmänt skällsord för att beskriva kvinnor som åstadkommer ”för mycket för sitt eget bästa”).

Jag älskar att ha mycket på gång – men har idag också ett lugn mitt i stormen, som inte fanns förut. Får allt oftare frågan: ”Hur kan du få så mycket gjort och ändå inte vara tokstressad?”

Svaret är att jag ändrat inställning. Det viktigaste för mig är inte längre att hinna allt jag tänkt och vill – utan att få mer fokus. Och när jag inte längre skriver upp alla viktiga saker jag ska fixa, så mår jag bättre. Jag blir mer lugn, fokuserad och produktiv – och får på köpet mer gjort.

Givetvis finns det också dagar då allting bara hopar sig och det känns som om huvudet ska spricka. Men de tillfällena inträffar allt mer sällan – och går inte att jämföra med de perioder tidigare i livet då jag ständigt var stressad och frustrerad.

Så varför har jag till slut övergivit jakten på det ultimata listsystemet? Det finns några viktiga anledningar.

Det roligaste med listor är ju att kunna pricka av eller stryka de saker man fixat. Men om det ständigt kommer nya punkter på listan, så försvinner liksom det roliga. För det kommer alltid nya oförutsedda saker som behövs fixas just den dagen; ett telefonsamtal, möte eller mejl som leder till en ny uppgift att göra. Så listan blir aldrig helt avslutad – så var det i alla fall för mig.

Akutfixet ledde till att mina originalpunkter på listan hamnade längre ner i prioriteringen, och fick flyttas över till nästa dag. Och nästa. Och så blir man frustrerad och missnöjd och undrar när man ska hinna allt det där man borde/ville ha hunnit från början.

Men det allra lurigaste med fixarlistor är att de kan verka så viktiga, så att man missar det som egentligen är viktigast den dagen.

Idag arbetar jag efter två strategier, som jag gärna rekommenderar till andra (även om jag samtidigt är av den åsikten att alla måste hitta sitt eget bästa sätt att få saker gjorda).

Två effektiva strategier för att få saker gjorda

1. Varje dag frågar jag mig själv: Vad är allra viktigast att få gjort idag?
Om jag inte hinner någonting annat idag, vad skulle ändå göra mig nöjd när dagen är slut, eller ge mest effekt för det resultat jag vill uppnå? Gärna bara en, max tre saker. Funkar på både jobbsaker, vardagsfixande och familjeliv.

2. Varje projekt eller satsning har sin egen fixarlista
Listan med actionpoints gör jag ofta bakifrån; jag utgår från slutmålet och arbetar mig bakåt, till nuläget, för att se vilka olika steg som måste göras för att ta satsningen dit jag/vi vill. De här listorna kan jag titta på när andan faller på eller när jag avsatt tid för att jobba med projektet i fråga, men de används mer som ett levande styrdokument än en daglig att-göra-lista. Färgmarkeringar funkar bra för mig (att markera när saker är påbörjade, avslutade, prioriterade osv), men kanske inte för alla.

Numera handlar det alltså mest om prioritering och värdering, än att skapa listor. Jag styr över min dag, i stället för att dagen ska styra över mig. Jag får möjlighet att göra rätt saker – och det ger en känsla av tillfredsställelse och mening. Även mitt i allt vardagsfixande.

Vilken är din egen bästa metod?

Låt oss hoppas att det som visas i denna lilla fina kortfilm också kan ske i verkligheten. Låt oss börja redan nu – och varje dag.

Vi har nu slutgiltigt bestämt oss för att avsluta kapitlet med Effektluncharrangemang. (Här kan du läsa den sammanfattande Historien bakom Effektluncherna, varför vi började och slutade och om händelser bakom kulisserna.) Dessa luncher är bland det roligaste och mest givande vi gjort. Vi är så stolta och tacksamma över den uppslutning som varit, över alla som kom och bevisade att den här sortens utbyte är viktig i dagen samhälle!

2012 går vi vidare på olika sätt:

- Grundaren Jenny Eklund tar ämnet ”mer effekt” vidare online, genom att erbjuda Effektbrev (via den här sajten). Här kan du läsa mer om Effektbreven: nyhetsbrev för alla som vill ha ut mer av sin tid och sin vardag.

- Anna Åberg ska leva sin livsdröm som digital nomad och börjar med att flytta till Malta och driva den internationella sajten 500thrills, där 500 berättelser om människor som designar sitt önskeliv ska lyftas fram.

- Ingrid Lindelöw Berntsson och Lena Lundqvist satsar ännu mer på coachning och arrangerar månatliga Shiftluncher i Umeå, för att inspirera kring personlig utveckling och sprida information om coachutbildningar. (Här kan du läsa mer om det första tillfället i januari 2012, om att leda med lätthet.)

Välkommen att joina oss på det sätt som du önskar!

/Jenny Eklund, Ingrid Lindelöw Berntson, Lena Lundqvist och Anna Åberg.

Foto av Sardinelly.

———————————————————————————————

PS – Förtydligande:
Har fått frågor om Effektbreven som kräver ett förtydligande. Såhär är det: om du fått utskick om Effektluncherna via mejl tidigare, så betyder det INTE att du automatiskt får de nya Effektbreven. För att hänga med på Mer Effekt i framtiden behöver du skriva in ditt förnamn och mejladress i rutan här uppe i högerspalten.
/Jenny

Inför slutet på det gamla året och början på det nya, så finns det ofta en hel del vi vill förändra. Årsskiften ger onekligen tillfälle att planera, drömma, skapa nytt – men också att titta tillbaka och reflektera över det som varit.

Visst ska du göra storslagna planer och smarta mål för 2012. Men först vill jag skicka med en fråga till dig, en uppmaning om att titta tillbaka för en stund.

• Vilka är de tre viktigaste saker som du gjort under året som gått?

Lista gärna de tre sakerna på ett papper, och fundera över: vad har de här sakerna inneburit för dig, och din omgivning?
Vad kan du dra för slutsatser?
Vilka erfarenheter kan du ta med dig inför nästa år?

Det är så lätt att glömma bort allt vi faktiskt redan åstadkommit. De hinder vi tagit oss över, de utmaningar vi fixat och de förändringar vi lyckats genomföra. Ge dig själv ett stort beröm för sånt du redan åstadkommit under 2011, oavsett om det varit ett utmanande eller underbart år (antagligen både och). Fira.

Sen är det dags att planera förändringarna inför 2012. Nästa år kan du gärna göra mer av det som är bra för dig och som verkligen ger effekt på dina mål – och mindre av det som egentligen inte ger så mycket i slutändan.

Men strunta i de där sakerna som börjar med ”jag borde…”, ”jag måste…”. Börja med ”jag vill”.

(Inför nästa år får du dessutom gärna prenumerera på Mer effekt via mejl – för då kommer inte alla inlägg att hamna här på bloggen, utan som Effektbrev i stället. Fyll i ditt namn och mejladress i rutan här uppe till höger.)