Gästinlägg från Anna Åberg. Anna är entreprenör som valt att leva sin dröm; att leva som digital nomad.

Personlig utveckling handlar i mångt och mycket om att hantera förändringar.

Allt från de negativa förändringar som tvingas på oss, som uppsägningar, dödsfall, bilolyckor till de positiva förändringar som vi vill, exempelvis byta jobb, starta företag, gifta oss, förverkliga drömmar. All förändring innebär att släppa det som tidigare varit och bjuda in det nya som vi inte riktigt vet vad det innebär. All förändring är både smärtsam, utvecklande och lärorik.

I Den Tibetanska livs- och dödsboken av Sogyal Rinpoche (från 1992) finns läsvärda tankar om förändring. De tibetanska buddistiska lärorna säger:

”När vi tror att saker och ting är beständiga avfärdar vi möjligheten att lära oss av förändringarna. Om vi avfärdar den möjligheten, blir vi inskränkta och vinningslystna. Vinningslystnad är orsaken till alla våra problem. Eftersom obeständighet förknippas med ångest, klamrar vi oss desperat fast vid tingen, trots att allting förändras. Vi är skräckslagna av att släppa taget, ja skräckslagna av att över huvud taget leva, eftersom att lära sig leva är att lära sig att släppa taget. Det är detta som är det tragiska och ironiska med att kämpa för att hålla ut: det är inte bara omöjligt, utan det ger också upphov till just den smärta vi söker att undvika.”
Den allra största och mest slutgiltiga förändringen är förstås döden.

Författaren till boken vill ge en insikt om de buddhistiska tankarna kring döden och livets mysterium, vill förmedla möjligheten att se livets innersta mening och hur vi kan acceptera döden. Sogyal Rinpoche skriver:

”Döden är en naturlig del av livet som vi alla förr eller senare kommer att ställas inför. Enligt min mening finns det två sätt att hantera döden medan vi fortfarande lever. Antingen väljer vi att inte bry oss om den eller så ser vi vår egen död i vitögat och försöker genom att tänka klarsynt, minimera det lidande som den kan medföra. Men vilket sätt vi än väljer kan vi inte övervinna döden.”

Jag uppfattar det som att om vi försöker fly döden så lever vi i flykt och som döda, om vi accepterar döden som en naturlig förändring så får vi tillgång till att leva livet fullt ut, utan rädsla.

Sogyal Rinpoche beskriver hur livet består av många små dödar, många förändringscykler, och vikten av att rikta uppmärksamheten inåt istället för utåt, för att acceptera döden/livet och inte leva i flykt.

En välkänd och dikt av Nyoshul Khenpo finns med i boken, som tydligt beskriver hur vi kan ställa oss över gamla beteendemönster och förändra oss:

1) Jag går längs gatan.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar ner.
Jag är förlorad… Hoppet är ute.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen upp.

2) Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas inte se det.
Jag ramlar ner igen.
Jag kan inte fatta att jag är på samma plats igen.
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att ta mig upp.

3) Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar ändå ned… det har blivit en vana.
Jag håller ögonen öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag tar mig upp omedelbart.

4) Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag går runt det.

5) Jag går längs en annan gata.

Tagged with →  
Share →

5 Responses to Nyckeln till att hantera förändringar

  1. Lena L skriver:

    Det är samma fysiologiska stress påslag när man gifter sig som när man skiljer sig, när man börjar ett jobb eller blir avskedad.

  2. Anna skriver:

    Visst är det intressant att det är samma påslag! Kroppen gör ingen skillnad, ingen bedömning om det är bra eller dåligt, positivt eller negativt. Kroppen skapar bara energi så att vi ska ha kraft att genomföra förändringen. Det har vi själva som har makten att göra bedömningen, eller låta bli att göra en bedömning.

  3. Kan bara hålla med ! Denna fantastiska sanning är bra att ta med sig fortsättningsvis. Jag brukar säga att ” man skall sitta still i båten medan det blåser som värst”, men sedan är det nog av ondo om man sitter kvar för länge (även när det slutat blåsa).

    När man vågat ta steget vidare är det helt fantastiskt vilka dörrar som kan öppnas….!

  4. Anna skriver:

    Britt-Marie! Du är verkligen en förebilde för oss alla inom det området. Jag tänker på hur du hanterat hela historien med benbrottet.
    1000 kramar!

  5. Jenny skriver:

    ”All förändring är både smärtsam, utvecklande och lärorik.” Så sant så sant.

    Och det gäller att komma ihåg hur de här mekanismerna fungerar när det känns sådär läskigt och helt galet – även om det handlar om något positivt! Inte börja tro att det är varningssignaler och backa undan, utan acceptera stormen mitt i förändringen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.

Switch to our mobile site