Personligen är jag väääldigt trött och seg på morgnarna, och vet knappt vad jag heter när väckarklockan ringer 06.30.

Däremot älskar jag sena kvällsstunder när barnen somnat och det finns utrymme för att sitta ner i soffan en stund, dricka te, och reflektera kring och summera dagen eller ta tag i allt det där jag inte hann under dagen. (Ja det finns ju en anledning att till exempel detta blogginlägg skrivs vid tiotiden på kvällen och inte klockan sex på morgonen)

Samtidigt så finns det något lockande i att gå upp tidigt. Att möta dagen i stillhet i stället för i stress, fixa undan alla måsten. Och – om man ska tro förespråkarna på: man får tydligen mer gjort på morgonen än på kvällen, morgonträning ska vara bättre än kvällsträning osv osv.

Om man bara inte vore så rysligt morgontrött…

Den kände livsstilsbloggaren och skribenten Leo Babuta som bloggar på Zen habits har radat upp en mängd fördelar med att kliva upp i gryningen. Svenske bloggaren Daniel Westman har översatt inlägget till svenska: 10 fördelar med att vakna tidigt. Med tips på hur man gör att vänja sig vid att kliva ur sängen tidigt.

Frågan är bara om jag är tillräckligt motiverad att ställa om mig från kvällsmänniska till morgonmänniska? Hur gör du själv och hur skulle du vilja att dina morgnar egentligen såg ut?

Tagged with →  
Share →

4 Responses to Kvällsmänniska eller morgonmänniska?

  1. Annika skriver:

    Jag är så lyckligt lottad att jag relativt enkelt kan växla mellan ”morgonmänniska” och ”kvällsmänniska” efter behov, även om jag misstänker att jag i grunden är en morgonmänniska. Morgnar är precis så underbara som Leo Babuta skriver och det är få dagar som blir så produktiva och avstressade på samma gång, som just de dagar då jag möter morgonen med en tidig kopp kaffe, stillsamt reflekterande med det mjuka ljuset av soluppgången utanför fönstret (om jag nu inte sitter i trädgården förstås på morgonen då även fågelkvittret är som vackrast).

    För mig inger en tidig morgon en känsla av extra mycket hopp, möjligheter och tillförsikt. Det känns som om dagen och jag själv verkligen kommer att ”räcka till”. Vilket jag sällan känner om jag börjar dagen alltför sent och försöker ta igen det på kvällen… Tidig morgon innebär ofta bättre beslut i vardagen också, som idag, när jag precis är på väg att ta cykeln till jobbet en härlig höstmorgon i stället för att kasta mig i bilen för att inte blli ännu senare! ;-)

    Annika

  2. Linda skriver:

    Jag är också en typisk kvällsmänniska. Jag kan utan några större problem vara vaken halva natten (och ibland till och med hela). Men det tar ju så klart ut sin rätt på morgonsidan av dygnet… trött, trött, trött. För hur det än må vara med de biologiska klockorna så kräver kroppen ett visst antal timmars sömn.

    Hur som helst så har jag testat det där med att kliva upp tidigt på morgonen. Att äta frukost innan barnen måste väckas har sin charm, och att se solen gå upp och staden vakna till liv är också himla fint. Men. Tröttheten blir ju förlamande på kvällen! Helt plötsligt försvinner allt umgänge i soffan framför teven. Ögonen ramlar ihop innan klockan ens passerat 21.00. Hur kul är det?

    Nä. Jag tänker inte lägga min kvalitetstid på morgonen. Jag sparar den hellre till kvällen! Därmed har jag fastslagit att jag är (och mest troligt förblir) en kvällsmänniska! Och det är jag nöjd med.

    Lillasysteryster Linda

  3. Lena L skriver:

    Till skillnad från dig Jenny är jag då en morgonmänniska. Visst kan jag tycka det är lite trött och segt när väckarklockan ringer 05.15 men jag vet att om 5 minuter är jag vaken och faktiskt redo att ge mig ut på en löprunda med vovvarna i släptåg. En släpar mig och den andra släpar jag på. Jag vet att det här låter oerhört präktigt och hurtfriskt i mångas öron. Själv tycker jag det är lättare på morgonen än efter 19 på kvällen.

    Upplever också att det är på kvällarna det händer, det är då man skulle vara pigg och alert. Känner mig som en tråkmåns och partyförstörare när jag börjar gäspa vid 21.

    Visst är det spännande det här med att vi ofta upplever att ”det vi inte är är det som vi borde vara”. Kvällsmänniskor tycker det är fint att vara morgonmänniska, rakhåriga vill ha lockigt hår och tvärtom. Vore fint om vi bara var nöjda med det som är och att det är bra, precis som det ska vara. Men nu är det snart godnatt va?

  4. Jenny Eklund skriver:

    Tack för att ni delger era tankar och rutiner!

    Men jag menar inte att jag är missnöjd med att vara kvällsmänniska. Jag bara funderar om det skulle ge mer av livet att försöka ställa om sin biologiska klocka, eller strukturera vardagen annorlunda.

    Får nog helt enkelt testa en period, och sedan utvärdera! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.

Switch to our mobile site