Gästinlägg från Lena Lundqvist, entreprenör och coach med hälsa och livsstil som specialitet:

”Måste man alltid utvecklas, måste det alltid handla om förändring”?

De och liknande frågor har jag fått vid flera tillfällen. Ibland fundersamt, men oftast lite irriterat och avståndstagande. När man jobbar med personlig utveckling och pratar om saker som att välja, prioritera sin tid, gå från ord till handling är det ibland irriterande för deltagare.

Jag tycker det är spännande och förståeligt att det väcker känslor. Inte alltid har jag lyckats förklara att för mig innebär utveckling inte automatiskt att något är dåligt. Bara att det kan bli …annorlunda, hälsosammare och kanske bättre. Att förändring inte alltid är nödvändigt men kan tillföra och ge oss så mycket.

”Jamen, kan man inte bara få vara nöjd?” är en invändning mot det resonemanget.

Absolut, var nöjd. Men innebär att vara nöjd att stanna av, undrar jag. Är nöjd och färdig samma sak?

Nu för tiden är jag mycket mer nöjd med allt möjligt men utvecklas mer än jag nånsin gjort. Jag tror att det hänger ihop så att jag är nöjd och tillfreds samtidigt som jag är nyfiken och hungrig. (Ibland är det läskigt också.) Men ju mer nöjd jag är, desto mer vågar jag utvecklas och förändra. Märkligt och häftigt.

/Lena Lundqvist

Tagged with →  
Share →

6 Responses to Måste allting handla om förändring?

  1. Nicke skriver:

    Många ser förändring och utveckling som hot. De är nöjda, har stannat av och söker inte längre efter något som kan göra deras liv, arbete eller hälsa bättre. Samhället idag snurrar på i en hastighet som är betydligt snabbare än för bara 10 år sen, tekniken, datorerna m.m vilket skapar stress. Personlig och individanpassad utveckling på skolan, på jobbet, egna val av allehanda tjänster och produkter.
    Sen ska man hinna må bra, träna och äta rätt samtidigt med att hinna med barnen, vännerna, jaga älg, plocka bär, göra om toaletten, uggla framför facebook, söka nytt jobb. PUH! I det läget kan det vara svårt att få fram den energin som behövs för förändring.
    Kanske är det så att förändring ”tillbaka” till en mer mänsklig tillvaro och gemenskap utan måsten är den bästa för vissa – för andra som alltid söker kickar, slutar aldrig leta efter förändring…oavsett hur samhället ser ut…

  2. Lena Lundqvist skriver:

    Jag håller med dig i betraktelsen av ”vår tid” och tröttheten det skapar. Samtidigt är det just det jag funderar kring.
    Det du beskriver om att vara nöjd, som jag också känner igen från andras resonemang, är vi nöjda eller uppgivna, är det tillfredsställelse eller spjärnar vi emot?
    Jag menar inte på något sätt att utveckling och förändring ska innebära att hänga med i alla ”måsten, ska och borden”. Inte heller i att ständigt söka kickar.
    Tänker att förändringen inte ska komma ur missnöje eller bristtänk utan ur nyfikenhet, lust och intresse. Var och en från sin plattform och verklighet.
    Och precis som du säger är förändring tillbaka ibland det allra bästa. Att utveckling mot nöjdhet och tillfredsställelse kan innebära avveckling och ”städning” ser jag titt som tätt. Både i mitt jobb som coach men även för egen del.

  3. LG skriver:

    Förändring kan ju vara rätt så jobbigt. Även om det alltid har visat sig värt det i slutändan. Och att jag insett att det inte alltid behöver vara så jobbigt utan faktiskt kan vara ganska lätt. Men för mig var det ett rejält skifte när jag började se personlig utveckling som ett sätt att lägga till i livet istället för något som ska reparera brister. Och nu har själva grejen med personlig utveckling blivit en av de saker som ger livet mening. Inte för att man måste bli mindre dålig utan för att man vill ha ett ännu härligare liv.
    Och som en vis man en gång svarade på frågan, ”Personlig utveckling, duger jag inte som jag är?”
    – Jo, du duger som du är till att ha det som du har det.
    Vill man vidare så måste man förändras. Och som sagt, ju mer man utvecklas desto mer vill man just för att utvecklingen i sig berikar så otroligt mycket.

  4. Lena Lundqvist skriver:

    Tack LG, det är så jag menar också. Lägga till istället för att reparera och för att få det ännu bättre eller fortsätta ha det bra.
    Utveckling och förändring kanske inte alls har något med dåligt eller icke fungerande att göra. Det är väl en befriande tanke.
    Det är ungefär som att det blir skillnad att vara driven av prestationsångest eller av prestationslust. Men då kommer vi in på ett annat hett ämne.

  5. Annika skriver:

    Jag kan ibland undra om vi inte ibland har fel utgångspunkt när vi ser på det här med utveckling och förändring? Det slår mig att ganska ofta att folk verkar utgå ifrån att vi människor lever i något slags statiskt inre tillstånd, om vi inte aktivt jobbar med vår egen utveckling eller ser till att skapa förändring. Men är det verkligen en sann utgångspunkt? Nej, självklart inte, anser jag.

    Hela livet pågår både yttre och inre processer som vi påverkas av. Dessa leder obönhörligen till utveckling (inveckling, avveckling) och ständig förändring i stort och smått. På cellnivå, i det mentala och i det själsliga. Livet och tillvaron drabbar oss konstant och framtvingar hela tiden önskade och oönskade, medvetna och omedvetna responser och justeringar, såväl i det yttre som det inre. Att tro att man kan välja bort detta är en illusion.

    Vår egen upplevelse av skenbar ”status quo”, stabilitet eller oföränderlighet är helt enkelt en nödvändig chimär, som skapas av oss själva i vårt ständiga behov av att kunna orientera oss i verkligheten, i vår relation till andra och till oss själva. Det krävs ganska stora hopp i utvecklingen och relativt rejäla förändringar – och dessutom ett aktivt medvetandegörande av dessa – för att vi alls skall uppmärksamma det som sker. Det mesta sker i det tysta, på ett 0- eller undermedvetet plan där det mänskliga inre ”instrumenten” ständigt kalibrerar sig för att kunna fungera med omgivningen, samt hantera dess intryck och skeenden. Allt liv är en ständig balansgång mellan jämvikt/stabilitet och behovet av förändring.

    Det intressanta är kanske inte om vi utvecklas eller behöver förändring, utan snarare hur vi hanterar vår ständiga utveckling och förändring? Blundar vi för den och försöker på alla sätt vi kan bevara känslan av jämvikt och stabilitet – inte sällan genom att hålla fast vid yttre saker som jobb, boende, relationer, vanor etc – eller uppmärksammar vi sådant som påverkar oss, skapar förändringar i vårt inre och framtvingar utveckling (eller justering/förändring)? Nyttjar vi vårt medvetande, använder vi vår egen kraft och vilja för att påverka riktningen och utgången av de processer som pågår, eller är vi bara motsträviga passagerare på livets resa?

    Sånt kan jag ibland roa mig med att gå och tänka på. ;-)

    Annika

  6. Sivan skriver:

    Jag tänker såhär:
    Om jag är nöjd eller tillfreds kan jag känna trygghet, i mig själv och i det lilla.
    Det i sig gör att jag kan vila i en starkare självkänsla och i tanken, som då genererar mycket aktivitet. De goda idéerna kan flöda fritt och utvecklas om jag är trygg och tillfreds istället för i stress och otrygghet.
    Jag ser med nöje fram emot all utveckling på olika nivåer. Vi är levande organismer och då är utveckling ständigt pågående oavsett vi väljer det eller inte. Utveckling betyder också att vi går mot slutet på olika sätt men där slutet slutligen inträffar är också början på något nytt. Ganska häftigt tycker jag.
    Önskar er alla en utvecklande dag :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.

Switch to our mobile site